TV-kväll

Huset ser ut som skit. Flyttfirman kommer om en vecka och det finns knappt någramöbler kvar. Mycket av ¨trämöblerna har eldats upp i vår öppna spis. Matsalen fylld med laboratorieutrustning och datorer. Och mitt i allt detta så sitter jag och har en mysig hemmakväll med mina barn och tittar på "Black Books". Tror inte att jag har skrattat så mycket på länge. Bernard, Manny och Fran är huvudpersonerna, och naturligtvis är Bernard en nedsuppen irländare som äger bokhandeln. Hans namn i verkligheten klingar irländskt också; Dylan Moran.

Trots att jag avskyr kasoet så finns det något befriande att veta att det är föränding på gång och jag kan stuntals njuta av situationen och känner att jag ler och skrattar mycket mera.

Konfirmationsminne

Min dotter hade hittat mina gamla konfirmationsminneskort en dag då hon röjde bland lådor. De där med ett namn och datum i guld och en bild på en bibel och ett ljus. De har legat på fönsterblecket ett tag nu utan att jag har egentligen tänkt på dem. Men i morse så gjorde jag det, och upptäckte att det var något konstigt med namnet. Jag stavade Nicklas med "ck". Kommer ihåg att jag vid tidpunkten för konfirmationen var förbryllad över det med Gud och trodde nog att han fanns, och insåg att det var ganska så talande att jag numera stavar Niclas med bara "c", och att jag numera är en övertygad ateist. Två olika personer, två olika tidsåldrar.

Gick en rask promenad till jobbet, då alla cyklar var trasiga och skaldade efter morgonens tankar i den regnfriska morgonluften, men som lovar en fantastisk dag.

Jag stavade Niklas med ”k”
För ”k”t var mitt hemliga tecken
En gång då vi båda var små
Och vi lekte och stoja vid bäcken

Men nu stavar jag Niclas med ”c”
För att ”se” är ju en slags beskådan
Och de tecken jag nu kan bese
Har jag gömt i den hemliga lådan

"Det händer aldrig något i mitt liv"

Efter att de senaste veckorna ha besett USAs östkust och varit i Dublin över veckan, så infann sig idag en dag utav total stillhet, och nu på kvällen dök tanken upp "Det händer inget i mitt liv". Nya sensationer och adrenalinkickar behövs. Låg kvar i sängen, hittade en sida där man kunde publicera sina alster på http://www.poeter.se/, så jag la in några där och det verkade som om det funkade någorlunda med min poesi där. Verkar inte som om det är stora krav på rimmandet dock. Har tjötat med en nedsuppen stolle från Höljes skriver på mål. Vilka typer man kan råka ut för. Gillade hans vers mumie med sylt. Vet inte om länken funkar här men här är den
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=915481

Granskog

Jo det är väl min gamla vurm för skogar, som gör att jag kan gå in i ett konstmuseum och hitta en målning bland Picassos och Matisse, som verkligen tilltalade mimg. Den doftade granskog, och jag såg mig gå upp på vägen mot Östra Mörtnäs, kåda som dryper nerför granarn, och solen som knappt kan tränga ner mellan det täta grenverket.

Delaware och Matisse

Nationaldag idag, och jag är bara ett stenkast ifrån "Nya Sverige", den koloni som på 1600 talet bildades av svenska staten, och med hvudfortet "Fort Kristina" nuvarande Wilmington (allt från Wikipedia). Jag har alltid velat besöka platsen, men det får bli en annan gång, enligt uppgift så är parken där fortet låg, stängd för renovering.

Så befinner jag mig idag i Baltimore. Jag var igår uppe på John Hopkins universitet, och hade en fantastisk dag organiserad av min värdinna Natasha Zachara, en kollega från Australien. Det är mysigt att höra den australiensiska dialekten, som är gjord för att fösa kor och inte att diskutera vetenskap på.

Med mitt nyvakna intresse för konst, så är planen att gå till Baltimores konstmuseum idag. Fick just veta att museet har världens största samling av Matisse. Ska bli skojigt och se om jag uppskattar det eller om det bara är felaktig pretentiös bild av migsjälv som säger att jag tycker om konst

Gordiska knuten

Det har blivit så modernt att "think outside the box", för att lösa uppgifter. Vi tränas att lösa uppgifter genom att ställa saken på sin spets. Igår kom jag på ett annat sätt att lösa uppgifter som kan var väl så framgångsrikt. Man handlar efter sina impulser och vips så kan man hitta en anna slag lösning, eller rättare sagt man kan finna att de man ville uppnå inte får en lösning, men utkomsten blir att man kommer till en situation där man är nöjd ändå. Så har det inträffat på senare tiden med mitt arbete, där jag inte kunde hitta lösningen på hur jag skulle kunna fortsätta att jobba på mit jobb med det jag gjorde efter att mitt kontrakt tog slut. Jag var ledsen, nervös och arg och kunde inte sova på nätterna. Nu har jag fått erbjudande om ett nytt jobb på ett nytt ställe bara genom att vänta och uppriktigt skiter jag i det som jag förrut tyckte var så viktigt. Hursomhelst, så kom jag tänka på historien om den gordiska knuten, där Alexander den store blev så arg då han försökte lösa upp knuten att han tog sitt svärd och högg knuten i bitar http://sv.wikipedia.org/wiki/Gordiska_knuten. Kan ju knappast sägas att han löste problemet, man utkomsten var han ganska nöjd med ändå. Kanske är det vår lust att lösa saker som gjort att vi lett världen till det den är. Om man kan titta på det och fråga sig"Vad gör det om hundra år?" så kanske man inser att allting inte behöver ha en lösning och det fixar sig ändå, inte på det sättet man vill, inte på det sättet man tror utan i en gudomlig ickelösning. So dont think outside the box, dont think about the box at all, or kick the box if you feel like it. Its just rubish anyway.


Så man kan svamla, hoppas att nån där ute förstår vad jag talar om.

Friktion

Ser på mitt förra inlägg att det ser ut som om jag är en förespråkare för älskog på strand. Måste dementera detta. Tanken på strandsex är mer tilltalande är det faktiska utförandet. Detta kan sammanfattas i versraderna nedan:


Grus

Grus
i mus.

Kommer snart att få lägga in "parental control" på min blogg om jag ska fortsätta så här

"De e gött å knulla!"

Har man ett klotteplank så får man ju förvänta sig att denna fras ska dyka upp någon gång. Det påminner mig om att det en gång dök upp med stora bokstäver vid ingången till min gymnasieskola. Intressant påstående som i all sin enkelhet kan väcka sådant anstöt, och som samtidigt uttalar det självklara. "Stating the obvious" som man säger på utrikiska. Detta uttalande suddades snart bort ifrån skolingången, men här ska jag låta det stå kvar, som en symbol för det desperata, naturliga, undertryckta och som ger en sådan energi till mycket av vår verksamhet på jorden. Med de orden i tankarna, kan man läsa det jag skriver nedan med helt andra ögon, där varje rad och och ord, som jag tror jag lyckats få ihop till en vacker enhet, utalar titeln igen och igen, och som sådan blir ganska så slipprig också. Jag älskar denna balansgång mellan det vackra och det banala och anstötliga, där jag man kan falla ner på båda sidor med val av orden,och jag kan låta läsarna falla ner på båda sidor beroende på deras eget humör, tidpunkt och bakgrund. Jag är min forna gymnasiesvensklärare ett stort tack skyldig då han lärde mig att poesi är egentligen en upprepning av de fem orden i olika teman. Han var förresten mottagaren av budskapet vi skolingången, då författaren hade undertecknat med hans namn och syftade på ett förhållande med en skolelev.

Avtryck

Barfota mjuka fötterna dansar på stranden.
Vild utav vågorna kjolkant hon håller i handen.
Lockande lockar då hår löses upp ifrån banden.
Avtryck som föds och förintas av vågor i sanden.

Man med sin manlighet kvinnan på stranden ska muta.
Jaga ifatt för att enas och inte förskjuta.
Kvinna beredd för ett möte ska ansiktet luta.
Avtryck då läppar mot läppar av kyssar ska njuta

Kvinnan i lycka och glädje att vara just kvinna.
Glädjekvinnan som också är kärleksgudinna.
Mannen som jagat, som lugnas så att han ska hinna.
Avtryck då föds uti själen som aldrig försvinna.


Dessa ordens ursprung föddes egenligen ur mer frustrerande poesi och jag är glad att jag nu på morgonen inte kommer ihåg den alternativa avslutningen.

Tre daga i rad!

Jag är imponerad av mig själv. I tre dagar har jag lyckats hålla upp entusiasmen för dett klotterplank. Fördelen med ett klotterplank är att saker och ting inte behöver atta vara färdiga för att publiceras här. Ska använda det för halvfärdiga saker som skulle kunna bli något men som jag aldrig orkar fullfölja till slutet.

Jag kom hem tidigt från jobbet idag och det fanns en gnutta ork kvar och vädret var fint, så det blev åter en springrunda. gjorde inte lika ont idag, och jag kunde njuta av smärtan idag. Har visst problem med att bli omkörd, omsprungen, omcyklad. Kom en skran man och sprang om mig på tillbakavägen. Jag var helt chanslös. Blir antingen att träna hårdare, skita i att jogga eller undertrycka mitt ego.

Så jag fick några byggklossar att nynna på medan medan jag joggar fram. Det lät fantastiskt i mitt huvud, och det kanske låter lite banalt med detta kunde vara refrängen till en ny sommarslagdänga

Om jag var en varg, så skulle jag yla.
Yla för månen då den lyser på mig.
Om du gav mig värme så sökte jag kyla.
Om jag var jag så älska jag dig.
Men jag är en vandrare, dömd till att vandra.
Att söka en plats, men som finns inuti.
Där jag kan vara som alla andra.
Där jag är jag och där jag är vi.

Nu får det vara slut på det mentisentala. Ska engagera mig i mit vinglas och Kevin Costner som Wyatt Earp.

Vad ska man med en blogg till?

Ja, jag frågar mig det. Kanske är det som känslan när man liten och talade ut i rymden, för man trodde att någon högre makt skulle ge ett svar? Att bara ställa frågor rätt ut i tomma luften, för att man måste ställa frågorna för att kunna hitta svaren.

Just nu är det för att jag ska kunna säga att jag har en blogg till mig själv, att jag är del av den moderna tiden. En modern människa som går på gymmet regelbundet, åker på äventyrs resor och bloggar om det. Och man måste lägga ut en massa fina bilder har jag sett. Jag kan berätta om en fin bild idag. Den första rosen har kommmit i trädgården. Den är skamfilad och en professionel naturporr fotograf skulle nog ha ratat den för att istället komma tillbaka efter någon vecka då de andra rosorna var utslagna, och såg ut som stereotypen för rosor. Men denna ros är ju redan en vinnare genom att den kom först, och eventuella insekter bryr sig inte om att den har några bruna kanter. Den är söt och god i mitten.

Ja, liknelsen är kanske för uppenbar, alla har ju hört talat om blommor och bin, men det gör väl inget att använda de gamla klischeerna för att skriva något?

Men egentligen så tror jag att jag skriver för att jag måste få utlopp för en skrivklåda som inte kan få utlopp genom att ägna dagarna åt att skriva vetenskapliga rapporter. Det är själöst och tillåter inte objektiveter.

Så här kan jag skriva om gubbjävulen som cykla om mig på vägen hem, precis som ingenting. Jag kunde ju inte låta honom ta iväg, så det var ju bara att hänga på med flåsande tunga och andnöd. Räddades av att jag skulle svänga av medan han skulle rakt fram. Jag fick chans att hämta andan.

Min 16 åriga son hade gjort mat när jag kom hem. Klyftpotatis och lax. Han var så stollt och vi hade en mysig kväll. Han hittade ett recept på tigerkaka och jag orkade äntligen att göra de där kokoskakorna som jag köpte kokos för för ett halvår sedan. Såna saker stressar mig. Saker som inte används har inte rätt att finnas. Nu är jag lugn. Ska köpa färska jordgubbar, blåbär och choklad så blir det en smaskig efterätt till helgen. Yummy.


Jag skriver om Volvo Ocean Race och lägger upp bilder en annan dag, just nu är jag nöjd bara med att ha en blogg

Babies

Okay, so today I have to think about babies. A colleague of min delivered a baby boy yesterday, and I was also contacted by a friend from Australia telling me that he is now a proud father of a baby girl Elin. I don’t have enough fingers on my hands to count all the friends that is currently newly established as parents, or are in the process of pregnancy. Gee, what is wrong with television.

What else is new? No not really new, almost like it is expected nowadays with new scandals of child abuse by the catholic church in Ireland.

Mikael Wiehe should be proud

Ok, sorry for all the English reader of my fantastic bloog that i just started today. Mikael Wiehe is a Swedish musician with a career all back to the 60 ies known for his songtext against the establishment. I got this text in my head today when i was out jogging in the beautiful spring weather in Galway. It also made a song for it but that remains in my head.

Idag jag träffa Don Quixote, och Don Quixote sa
Han sa: -Kvarnar det är drakar, och drakarna är jag
man vinner ej en ädel kamp mot nån som är så bra
Så jag tror jag ändrar mig och vilar mig idag

Jag ska aldrig mer, aldrig mer, aldrig mera slåss.
Jag ska aldrig mer, aldrig mer kämpa emot oss.
Jag ska aldrig mer, aldrig mer aldrig mera, mera
Kämpa emot flera
Jag ska kämpa med förstås.

Och sen jag träffa Göran och han var president.
Han sa:- Det där med med draken och det är har faktist aldrig hänt
Jag kämpade ock mot kvarnar, fastän vinden hade vänt
och det blåste fram de orden, som vinden hade sänt

Du ska aldrig mer, aldrig mer, aldrig mera slåss.
Du ska aldrig mer, aldrig mer kämpa emot oss.
Du ska aldrig mer, aldrig mer aldrig mera, mera
Kämpa emot flera
Du ska kämpa med förstås.

Jag träffa båda dessa och av drakar jag fått nog
och inga mera kvarnar där vingar stod och slog
jag sökte frid och frihet och gick ensam till en skog
jag träffa liten Karin och hon såg på mig och log.

Du ska aldrig mer, aldrig mer, aldrig mera slåss.
Du ska aldrig mer, aldrig mer kämpa emot oss.
Du ska aldrig mer, aldrig mer aldrig mera, mera
Kämpa emot flera
Du ska kämpa med förstås.

Sent i gemet

Ja, känns skönt att veta att man inte är först att komma på det här med bloggar. Idag så skiner solen på denna ö som heter Irland och jag måste bara dra hem för att njuta några timmar