TV-kväll

Huset ser ut som skit. Flyttfirman kommer om en vecka och det finns knappt någramöbler kvar. Mycket av ¨trämöblerna har eldats upp i vår öppna spis. Matsalen fylld med laboratorieutrustning och datorer. Och mitt i allt detta så sitter jag och har en mysig hemmakväll med mina barn och tittar på "Black Books". Tror inte att jag har skrattat så mycket på länge. Bernard, Manny och Fran är huvudpersonerna, och naturligtvis är Bernard en nedsuppen irländare som äger bokhandeln. Hans namn i verkligheten klingar irländskt också; Dylan Moran.

Trots att jag avskyr kasoet så finns det något befriande att veta att det är föränding på gång och jag kan stuntals njuta av situationen och känner att jag ler och skrattar mycket mera.

Konfirmationsminne

Min dotter hade hittat mina gamla konfirmationsminneskort en dag då hon röjde bland lådor. De där med ett namn och datum i guld och en bild på en bibel och ett ljus. De har legat på fönsterblecket ett tag nu utan att jag har egentligen tänkt på dem. Men i morse så gjorde jag det, och upptäckte att det var något konstigt med namnet. Jag stavade Nicklas med "ck". Kommer ihåg att jag vid tidpunkten för konfirmationen var förbryllad över det med Gud och trodde nog att han fanns, och insåg att det var ganska så talande att jag numera stavar Niclas med bara "c", och att jag numera är en övertygad ateist. Två olika personer, två olika tidsåldrar.

Gick en rask promenad till jobbet, då alla cyklar var trasiga och skaldade efter morgonens tankar i den regnfriska morgonluften, men som lovar en fantastisk dag.

Jag stavade Niklas med ”k”
För ”k”t var mitt hemliga tecken
En gång då vi båda var små
Och vi lekte och stoja vid bäcken

Men nu stavar jag Niclas med ”c”
För att ”se” är ju en slags beskådan
Och de tecken jag nu kan bese
Har jag gömt i den hemliga lådan

"Det händer aldrig något i mitt liv"

Efter att de senaste veckorna ha besett USAs östkust och varit i Dublin över veckan, så infann sig idag en dag utav total stillhet, och nu på kvällen dök tanken upp "Det händer inget i mitt liv". Nya sensationer och adrenalinkickar behövs. Låg kvar i sängen, hittade en sida där man kunde publicera sina alster på http://www.poeter.se/, så jag la in några där och det verkade som om det funkade någorlunda med min poesi där. Verkar inte som om det är stora krav på rimmandet dock. Har tjötat med en nedsuppen stolle från Höljes skriver på mål. Vilka typer man kan råka ut för. Gillade hans vers mumie med sylt. Vet inte om länken funkar här men här är den
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=915481

Granskog

Jo det är väl min gamla vurm för skogar, som gör att jag kan gå in i ett konstmuseum och hitta en målning bland Picassos och Matisse, som verkligen tilltalade mimg. Den doftade granskog, och jag såg mig gå upp på vägen mot Östra Mörtnäs, kåda som dryper nerför granarn, och solen som knappt kan tränga ner mellan det täta grenverket.

Delaware och Matisse

Nationaldag idag, och jag är bara ett stenkast ifrån "Nya Sverige", den koloni som på 1600 talet bildades av svenska staten, och med hvudfortet "Fort Kristina" nuvarande Wilmington (allt från Wikipedia). Jag har alltid velat besöka platsen, men det får bli en annan gång, enligt uppgift så är parken där fortet låg, stängd för renovering.

Så befinner jag mig idag i Baltimore. Jag var igår uppe på John Hopkins universitet, och hade en fantastisk dag organiserad av min värdinna Natasha Zachara, en kollega från Australien. Det är mysigt att höra den australiensiska dialekten, som är gjord för att fösa kor och inte att diskutera vetenskap på.

Med mitt nyvakna intresse för konst, så är planen att gå till Baltimores konstmuseum idag. Fick just veta att museet har världens största samling av Matisse. Ska bli skojigt och se om jag uppskattar det eller om det bara är felaktig pretentiös bild av migsjälv som säger att jag tycker om konst

Gordiska knuten

Det har blivit så modernt att "think outside the box", för att lösa uppgifter. Vi tränas att lösa uppgifter genom att ställa saken på sin spets. Igår kom jag på ett annat sätt att lösa uppgifter som kan var väl så framgångsrikt. Man handlar efter sina impulser och vips så kan man hitta en anna slag lösning, eller rättare sagt man kan finna att de man ville uppnå inte får en lösning, men utkomsten blir att man kommer till en situation där man är nöjd ändå. Så har det inträffat på senare tiden med mitt arbete, där jag inte kunde hitta lösningen på hur jag skulle kunna fortsätta att jobba på mit jobb med det jag gjorde efter att mitt kontrakt tog slut. Jag var ledsen, nervös och arg och kunde inte sova på nätterna. Nu har jag fått erbjudande om ett nytt jobb på ett nytt ställe bara genom att vänta och uppriktigt skiter jag i det som jag förrut tyckte var så viktigt. Hursomhelst, så kom jag tänka på historien om den gordiska knuten, där Alexander den store blev så arg då han försökte lösa upp knuten att han tog sitt svärd och högg knuten i bitar http://sv.wikipedia.org/wiki/Gordiska_knuten. Kan ju knappast sägas att han löste problemet, man utkomsten var han ganska nöjd med ändå. Kanske är det vår lust att lösa saker som gjort att vi lett världen till det den är. Om man kan titta på det och fråga sig"Vad gör det om hundra år?" så kanske man inser att allting inte behöver ha en lösning och det fixar sig ändå, inte på det sättet man vill, inte på det sättet man tror utan i en gudomlig ickelösning. So dont think outside the box, dont think about the box at all, or kick the box if you feel like it. Its just rubish anyway.


Så man kan svamla, hoppas att nån där ute förstår vad jag talar om.

Friktion

Ser på mitt förra inlägg att det ser ut som om jag är en förespråkare för älskog på strand. Måste dementera detta. Tanken på strandsex är mer tilltalande är det faktiska utförandet. Detta kan sammanfattas i versraderna nedan:


Grus

Grus
i mus.

Kommer snart att få lägga in "parental control" på min blogg om jag ska fortsätta så här